En Raserad Invandringspolitik

 EN RASERAD INVANDRINGSPOLITIK.

              KRITIK MOT PROPOSITION 1975:26                                          

                                  Sture Eriksson

                                     VÅREN 2016                                                                                                                       

 

År 1975 nämns ofta som det år då Sverige förändrades genom den nya målsättningen att landets gränser skulle öppnas för alla de invandrare som ville komma hit.

Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades i ett grundläggande beslut av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26).

En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen.

Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och undvikit en ansvarsfull kritisk debatt. Svenska folket har matats med massinvandringens positiva sidor men de negativa aspekterna har minimerats eller förtigits. 

Många svenskar vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten. En klar majoritet av befolkningen anser nu att invandringen är alltför stor, se data i slutet av artikeln.

 Dessa politiska beslut bär i hög grad önsketänkandets prägel. De visar politikernas märkliga nedvärdering av det svenska folket – inte minst ett åsidosättande av det sociala kontraktet enligt vilket balansen mellan stat och befolkning måste kännetecknas av ansvar och kompetens.

Vad vi i stället fått är en rad politiska åtgärder som till stor del är väsensskilda från det sociala kontraktets, den grundläggande suveränitetsprincipens och regeringsformens anda.

 

SUVERÄNITETSPRINCIPEN

Enligt denna princip, som är central i i den allmänna folkrätten, har alla stater rätten att sköta sina interna angelägenheter utan inblandning från omvärlden. Men i folkrätten ingår även en rad konventioner om mänsklig säkerhet, bland annat folkmordskonventionen och Europakonventionen.

 I FN-stadgans artikel 1(3) fastställs att skyddet av de mänskliga rättigheterna är ett av FN:s grundläggande syften.

 I önskepolitikens anda har i Sverige vuxit fram en märklig politisk besser-wisser mentalitet - stora beslut behöver inte utsättas för folkets ointressanta kommentarer utan skall avgöras av politikerna - folket behöver inte höras, folket behöver inte veta något.

Många av besluten bryter därigenom gravt mot suveränitetsprincipens och det sociala kontraktets anda.

 https://stureerikssonshemsida.n.nu/det-svenska-sociala-kontraktet

 

År 1997 antog riksdagen enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.

Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.

 

VÅRT HISTORISKA URSPRUNG - KULTURARVET ÄR VIKTIGARE ÄN MÅNGKULTURALISMEN.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Denna skrivning utgör naturligtvis ett tydligt brott mot det svenska sociala kontraktet!

Inga debatter hölls, inga medier problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor politiker-enighet utan att svenska folket visste om konsekvenserna.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner, till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön. De generösa ekonomiska bidragen erhålles även om immigranterna inte har arbetat eller bidragit med skatter!

Att denna huvudlösa bidragspolitik inte höll inför en obeveklig verklighet blev plågsamt uppenbar för våra politiker då de hösten 2015 genomförde sitt historska lappkast – de insåg sent omsider det vara nödvändigt att införa kraftiga ekonomiska inskränkningar på det sätt de invandringskritiska rösterna sedan länge så tydligt förordat.

 Valfrihetsmålet. Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämma om de vill integreras i Sverige. Detta har naturligtvis, eftersom många invandrargrupper uppenbarligen inte vill låta sig integreras, medfört att det i vårt land uppstått utanförskapsområden ”no-gozones” utan att folkets röst tillåtits höras!

 

ÖVERTAGANDET AV SVERIGE.- HOT ELLER INBILLNING?

År 2004 upprättade folkpartiets talesman Mauricio Rojas Utanförskapets karta. Det visade sig att år 1960 hade Sverige tre utanförskapsområden.

År 2002 hade antalet utanförskapsområden stigit till 136.

År 2012 hade antalet stigit till 186 utanförskapsområden med 560.000 människor.
Se Arnstberg & Sandelin, 2016. NÖTSKALET, Debattförlaget.

Rikskriminalpolisens underrättelsesektion beskriver dessa utanförskapsområden som laglöst land där polisen inte längre klarar av att upprätthålla lag och ordning.

Det är geografiska områden där kriminella nätverk med vapen i hand har tagit över gatorna, där ingen vill eller törs vittna mot de kriminella och där polisen betraktas som en fiende.

 Rapporten har namnet En nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället. I den beskrivs en verklighet för poliser i yttre tjänst där obevakade polisbilar vandaliseras, poliser regelmässigt utsätts för våld och hot, där näringsidkare drabbas av skadegörelse, inbrott, rån och utpressning, där gatorna utgör skådeplats för väpnade kriminella uppgörelser och knarkhandel och där de kriminella gängen mutat in revir och genom inpasseringskontroller styr vilka som tillåts komma in i områdena.

Bland de 55 områden som pekas ut i rapporten återfinns Rinkeby/Tensta och Alby/Fittja i norra respektive södra Storstockholm, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg och Herrgården/Rosengård i Malmö. Vidare nämns bland många andra också Koppargården i Landskrona, Araby i Växjö och Brynäs i Gävle.

I dessa bostadsområden där polisen inte längre rår på brottsligheten och knappt ens kan patrullera utan att mötas av hot, stenkastning, våld och total avsaknad av samarbetsvilja från vittnen till begångna brott.

Är dessa förhållanden ett hot mot Sverige och det sociala kontraktet? Den populära massmediala uppfattningen är att allt detta är en tillgång för Sverige. Men varför har då politikerna bestämt att den svenska polismakten skall fördubblas?

 

VÅRA POLITIKERS BEHAGLIGA DRÖMTILLVARO.

Vad säger och gör våra politiker för att skydda svenskarna och det svenska samhället mot den snabba tillväxten av mångfaldens uppenbara avigsidor?
 
Tydligen ser enstaka, osedvanligt naiva politiker, denna ”mångfald” som något vackert, globalt, öppet, och värdefullt som vi bör bevara - med alla tillbuds stående medel - inklusive den tårdrypande ignoransens.

Andra politiker, som ser verkligheten och dess konsekvenser, föredrar att i feghet vända bort blicken och ägna sig åt något annat, om inget annat så kan man ju engagera sig i den moraliskt högtstående uppgiften att höja politikerlönerna.

USA som i många fall sett Sverige som ett föregångsland ser numera Sverige som ett varnande skräckexempel. Likaså Norge och Danmark!

 

MÅNGKULTURALISMEN VID VÄGS ÄNDE.

Vintern (2011) har Angela MerkelDavid Cameron och Nicolas Sarkozy i uppmärksammade tal förklarat att mångkulturalism och mångkulturell politik är avslutade kapitel.

TYSKLAND
Tysklands förbundskansler Merkel, som fått beröm för Tysklands humanitära insatser under flyktingkrisen, har tagit avstånd från idén om mångkultur.
Mångkulturalism leder till parallella samhällen, och därför är mångkultur fortfarande en stor villfarelse, sa Merkel enligt The Guardian. Hon konstaterade, i ett tal i Potsdam, att det mångkulturella samhället är ett fiasko och att det så kallade multikulti-konceptet, där folk med olika ursprung lever sida vid sida, inte fungerar.

ENGLAND
I England dödförklarade David Cameron nyligen den statliga mångkulturalismen. Vår statliga mångkulturalism har uppmuntrat olika kulturer att leva från varandra och från den gängse kulturen. Vi har även tolererat att man i dessa kulturer har uppfört sig på ett sätt som strider mot värderingar, sade Cameron.
Den brittiska konservativa premiärministern menade att det mångkulturella England är ett misslyckande och att staten istället bör stötta en nationell engelsk identitet.

FRANKRIKE, AUSTRALIEN, SPANIEN.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy hävdade i ett tv-tal att mångkulturalismen har misslyckats. Sarkozys åsikt liknar uttalanden som nyligen gjorts av brittiske premiärministern David Cameron, tyska förbundskanslern Angela Merkel, Australiens förre premiärminister John Howard och Spaniens tidigare premiärminister José María Aznar.

DANMARK OCH NEDERLÄNDERNA

I Danmark och Nederländerna är begreppen redan raderade ur den politiska vokabulären. Danmark har nyligen beslutat att public service fortsättningsvis ska slå vakt om det kristna kulturarvet. En sådan konservatism förutsätter att oseriösa föreställningar om mångkultur och mångkulturalism först städas ut. 

SAMMANFATTNING: EUROPAS LEDARE INSÅG FÖR FLERA ÅR SEDAN, TILL SKILLNAD FRÅN DE SVENSKA POLITIKERNA, ATT

MÅNGFALDSPOLITIKEN MISSLYCKATS OCH BLIVIT ETT POLITISKT FIASKO.

 

SVENSKARNAS ATTITYDER TILL MASSIMMIGRATIONEN HAR FÖRÄNDRATS.

En Demoskop-undersökning, (2015) beställd av Den Nya Välfärden, visar att allmänhetens uppfattning om invandringen tydligt har förändrats i en mer negativ riktning. Hela 58 procent av befolkningen anser att invandringen till Sverige är för stor. Endast 8 procent anser att den är för liten.

 Demoskop 2016. Det stora flertalet svenskar tycker att invandringen är för stor. Negativa attityder till den nuvarande storleken på invandringen dominerar kraftigt. 70 procent anser att invandringen är något eller alldeles för stor, vilket kan jämföras med 7 procent som anser att den är något eller alldeles för liten.

En rad andra undersökningar visar att många svenskar som tidigare ansett att mångkultur är något positivt, nu svängt i sina uppfattningar:

De flesta svenskar tycker att invandrare ska anpassa sig till det svenska samhället,

Samtidigt anser två tredjedelar att ”det finns grupper av invandrare som inte klarar av att integreras i vår kultur”.

En stor grupp svenskar hyser skepsis gentemot islam och associerar muslimer med kvinnoförtryck.

Kritiken mot invandringens storlek ökar för fjärde året i rad.

 

DET SVENSKA PROBLEMET. Hur kan det komma sig att vår tids mest centrala politiska förändring – mångkulturalismen – så tydligt ifrågasätts och överges i flertalet Europeiska länder - men inte i Sverige?

Följande tre förhållanden förklarar till betydande del den svenska enögdheten och sveket mot den svenska befolkningen.  

  1. Svenska politikers världsbild har under de inledande multi-kulti-åren styrts av en stark ledare parad med rädslan att utmana ledaren: politikerna vill uppenbarligen hellre leva lydiga och med krökta ryggar under det välkända men ansvarslösa grupptryckets välkomnande ryggdunkningar.
  1. För att i någon mån framstå som tänkande, ansvarsfulla och kritiska individer tvingas dessa politiker, med ett massmedialt understöd, hålla fast vid den inbillade mångkulturalismens positiva sidor.
  1. När de ställs inför den bistra verkligheten tvingas de styrande att införa lappkastdoktrinen: Det som tidigare var den centrala politiska doktrinen har nu i ett slag omformats till sin motsats!

Vad säger detta om den politiska kompetensen, stabiliteten och den politiska framförhållningen?

 

DET STORA RELIGIONSKRIGET.

Osmanska riket eller Ottomanska riket, var en 600-årig makt som uppstodi slutet av 1200-talet och bestod till oktober 1923. När riket var som störst omfattade det stora delar av sydöstra Europa, Mellanöstern och arabvärlden, norra Afrika, Kaukasus och hela Mindre Asien. Dess flottor behärskade såväl Medelhavet som Svarta havet och Kaspiska havet.

Massmorden  i  det Osmanska riket.
Folkmordet i det Osmanska riket eller Osmanska Turkiet under första världskriget benämns ofta Folkmordet 1915 eller det Armeniska folkmordet. Majoriteten av dem som mördades, omkring en miljon människor, var armenier, men bland offren fanns även rikets andra kristna minoriteter: assyrier, syrianer, kaldéer och greker. De flesta dog under åren 1915-1916, men förföljelserna och morden fortsatte ända till 1923. Offren utgjorde mer än hälften av den armeniska befolkningen i området, de flesta av dem som överlevde flydde landet.

Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

 

                                *   *    *

Vilhem Moberg (1941). ” Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund”. 

 

På följande adresser finns relaterade fakta och synpunkter:

https://stureerikssonshemsida.n.nu/kritiska-tankar

https://stureerikssonshemsida.n.nu/det-svenska-sociala-kontraktet

https://stureerikssonshemsida.n.nu/sveriges-invandringspolitik/en-kritisk-granskning

https://stureerikssonshemsida.n.nu/sweden-a-victim-of-multiculturalism

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)